Efter min utbildning till skådespelare på Teaterhögskolan i Malmö flyttade jag till New York. Jag ville se och lära mig mer både inom teater och film, men inte som skådespelare utan mer som regissör och manusförfattare. Mitt första filmjobb fick jag efter en vecka och det var som produktionsassistent. Eller man kan också kalla det ”slav”. Min första uppgift var att jag skulle hämta en ”generator truck” i Brooklyn och köra den till Upper East på Manhattan. Jag fick adressen där lastbilen stod och sen var det inte mer med det. Jag och producenten diskuterade aldrig det faktum att jag inte hade körkort för att köra tung lastbil. Inte heller att jag faktiskt bara befunnit mig i New York en vecka och visste knappt var jag själv bodde. Klockan sex på morgonen stannade jag en taxi utanför mitt hus i Astoria i Queens och gav honom adressen till lastbilsdepån i Brooklyn. Jag hade ingen aning om var det låg och det verkade inte taxichauffören heller ha. Han snurrade runt ganska länge men till slut hittade han rätt. Jag hoppade ur taxin samtidigt som chauffören skrattade och sa: ”Good luck girl!” Jag hittade rätt lastbil, de gömda nycklarna och lyckades låsa upp de stora grindarna. Nu skulle jag bara hitta till Brooklyn Bridge, vilket inte var det lättaste eftersom jag inte hade en susning om var jag var. Jag gick på ”gutfeeling”. Hur det gick till kan jag än idag inte riktigt förklara men efter ca en halvtimme körde jag fram till inspelningsplatsen på Manhattan och många applåderade. Inte för att jag hade klarat att köra tung lastbil och hitta dit, utan för att jag kunde köra bil som hade vanlig växelspak!
Det jag lärde mig med den här episoden och många andra liknande i New York, var att man kan göra allt det man vill. Och att om jag ville bli regissör så var det bara att köra på!